En treklöver som läsupplevelse

Det började med att jag läste den lilla boken om skeppskatten Mrs Chippy och hans sista expedition. Den berättelsen om Ernest Shackleton och besättningen på Endurance och deras expedition till Antarktis 1914-1916 etsade sig fast i mitt huvud. Om den boken har jag skrivit i ett tidigare inlägg. En dag under bokuppsättningen på jobbet hittade jag plötsligt boken "Shackleton" som av en händelse dessutom var skriven av samma författare som boken om Mrs Chippy, Caroline Alexander. Jag blev genast nyfiken och började bläddra. Här fanns allt som katten skrivit om i sin dagbok och mycket mer därtill. Shackletons och övriga besättningens berättelser fängslade mig fullständigt.
Det är helt otroligt att de över huvudtaget överlevde, hela besättningen!
Endurance fryser fast och krossas av packisen. Fripassageraren och skeppsgossen Blackbowen (på bilden) förfryser tårna och ligger sjuk i månader under en livbåt, andra lider av difteri, hjärtinfarkt, reumatism, ständigt blöta av smältvatten, kylan, trötthet, dålig mathållning... men ändå klarar sig alla levande därifrån.       
Den stora boken "South with Endurance" med alla fantastiska bilder tagna av fotografen Frank Hurley under expeditionen, fyller på läsupplevelsen med ännu mer bilder från hela expeditionen.

Min treklöver har nu också blivit en fyrklöver sedan jag hittade en länk till en film med författaren Caroline Alexander där hon berättar om böckerna om Shackleton och Mrs Chippys sista expedition. Intressant att höra henne berätta om hur hon fått tillgång till besättningens alla dagböcker, fotografier, brev och annat material och om Mrs Chippys husse, Harry McNish, och hur han på ålderns höst blev en bitter man. Inte så mycket över att han aldrig fick någon medalj för sin bedrift utan mer över att Shackleton tog livet av hans katt.
http://ntv.org/videos/authors/caroline-alexander-author-of-the-endurance-shackletons-legendary-antarctic-expedition/

Vit krysantemum

Här hamnar vi i krigets Korea 1943. Landet är ockuperat av Japan. Hana och hennes mor arbetar som fridykare och lilla syster Emi hjälper till genom att jaga måsar på stranden. Hana ser den japanske soldaten närma sig systern på stranden och inser faran. För att skydda sin syster låter hon sig själv tillfångatas och förs sedan bort till ett liv som sexslav på en militär bordell.
Enligt baksidestexten är detta ett grymt öde som i runda tal drabbade 200000 kvinnor under andra världskriget. Av dessa kvinnor finns idag endast ett 40-tal överlevare kvar.
Det här är en stark, gripande skildring av systrarnas saknad, längtan och kamp för överlevnad.

Nominerad till Årets bok

Nu har jag i alla fall läst en av titlarna som nominerats till Årets bok 2019.
En katts resedagbok av Hiro Arikawa. En liten lagom bok som inte tar lång tid att läsa.
Den före detta hemlöse katten Nana och hans nyblivne husse Satoru reser runt i det Japanska landskapet och hälsar på Satorus vänner för att försöka hitta någon som kan överta vårdnaden om Nana.

Jag kan hålla med andra recensenter om att den kanske är lite "spretig" till en början, men när man börjar förstå vart resan är på väg så griper den tag och man vill fortsätta och slutet fick mig till och med att fälla några tårar.

Bobs lilla bok om livet

Jag har köpt böckerna om Gatukatten Bob men jag har inte läst dem än. Filmen om Bob har jag sett och den följer nog ganska väl berättelsen i böckerna. Bob spelade dessutom sig själv till stor del i filmen. Jag följer Bob och hans husse James på Facebook och ser att de numera lever gott och reser land och rike kring för att göra framträdanden och berätta om hur de möttes och om sitt strävsamma liv tillsammans och signera böcker.
I den här boken delar de med sig av visdomsord från en gatusmart katt. En liten lättläst bok där James berättar om hur han lärt sig tolka Bobs signaler i form av jamanden, kroppshållning, svansföring och beteenden. Mönster och beteenden som är naturliga för en katt men som vi människor har "glömt".
En katt känner ofta långt före människan när en hotfull situation närmar sig. Dofter, vibrationer och ljud förnimmer de långt tidigare än vi och är man uppmärksam på dessa signaler kan man lära sig mycket av sin katt. En jättefin liten tänkvärd bok. 

Det osynliga barnet

Jag har blivit så förtjust i Muminmuggarna i porslin och skulle vilja ha dem allihopa. Det blir alldeles för dyrt att köpa dem alla, men nu har jag i alla fall beställt en, Det osynliga barnet. Muggen har inte kommit ut ännu och i och med att jag gjorde en förhandsbeställning så gick också en liten slant till välgörande ändamål.
I samband med beställningen såg jag också att boken Det osynliga barnet kommit i en specialutgåva där förlaget gav 40 kr för varje såld bok till hjälporganisationen Oxfams arbete för att hjälpa utsatta kvinnor och flickor världen över. Det kändes bra att köpa både mugg och bok och samtidigt skänka en slant till något gott.
Nu har jag läst boken och den blev absolut en av mina favoriter. Den handlar om Ninni som blivit osynlig eftersom hon blivit illa behandlad. Tooticki tar med henne till Muminfamiljen där hon efter en tid långsamt blir synlig igen. Jättefin berättelse i en jättefin utgåva tillsammans med berättelsen om Granen som handlar om när julen kommer på besök till Mumindalen.

 

Chitty Chitty Bang Bang

1964 kom första boken, skriven av Ian Fleming, ja, han som skrev böcker om James Bond också.
1968 kom filmen och den såg jag på bio. Bilen, eller en replika av den, som förekommer i filmen finns på National Motor Museum i Beaulieu dit vi (jag och min sambo) varit ett antal gånger och sett den med egna ögon. I år fyller filmen (och bilen) 50 år och museet har därför en specialutställning med temat Chitty Chitty Bang Bang, som pågår 20 oktober-3 november.
Som av en händelse lånade jag hem två böcker från biblioteket just när vi hade kommit hem från England i september. Bara för kul liksom. Jag la dom på läshögen och igår råkade jag hitta de två böckerna och läste båda i ett svep.
Jag kan inte säga att jag fick några minnesbilder av filmen som jag såg som barn, men det var lite kul att läsa om hur de flög över Canterbury och ner till Dover och landade på stranden, nu när man nyss har varit där i trakterna och åkt bil. Och vilken cliffhanger i slutet på varje bok! "Familjen Pott svävar i den dödligaste fara!!!" Hur ska det gå? Kommer tidvattnet att ta dom? Vad kommer Ruskiga Joe och hans hämndtörstande gäng att hitta på för hemskheter med familjen Pott på hotellet? 
Efter att jag läst böckerna kikade jag in på motormuseets webbsida och upptäckte att 50-årsjubileet och utställningen invigdes precis igår. Det var ju precis på dagen som jag läste böckerna! Magiskt!

Mrs Chippys sista expedition

Vilken liten pärla! Mrs Chippys sista expedition av Caroline Alexander.
Den här lilla boken på 176 sidor plockade jag från bordet med utgallrade böcker för något år sedan. Den har antagligen blivit bortglömd och försvunnit in i hyllan och inte blivit lånad och läst på de senaste åren och därför nu bortgallrad. Sen har den stått på min "att-läsa-hylla" och bara väntat.
Nu är den läst och kommer inte att bli glömd av mig i första taget. Absolut en läsvärd bok.

Sir Ernest Shackelton gjorde sin tredje misslyckade expedition till Antarktis 1914 -1916. Expeditionsskeppet Endurance körde fast i packisen. Besättningen tvingades att lämna skeppet och fartyget krossades och sjönk. Den 30 augusti 1916 lyckades Shackelton efter månader av umbäranden ändå rädda alla sina mannar. Mrs Chippy däremot gick ett annat öde tillmötes.
Skeppskatten Mrs Chippy är, trots sitt namn, en hankatt som tillsammans med sin husse, timmermannen Henry McNeish, mönstrar på skeppet Endurance på den ödesdigra resan till Antarktis. Boken är skriven i dagboksform och beskriver resan ur kattens perspektiv. Medan den övriga besättningen kämpar med isen fylls Mrs Chippys dagar med muskontroller, sälspaning, pingvinspaning, avkoppling och sömn. Han jobbar även som sällskapskatt och underhållare.  

Efter avslutad läsning blev jag tvungen att söka mer information om Mrs Chippy som fått ett eget monument på husses grav och även finns på frimärke.