Fyrklövern har blivit en femklöver.

 I mitt förra inlägg från 2019 (!) skrev jag om en spännande treklöver med böcker om Ernest Shackleton och skeppet Endurance som frös fast i isen på väg till Antarktis. Där ligger också länken till Caroline Alexanders föreläsning om hur hon skrev sina böcker om Shackleton och Mrs Chippy. Jag kan nu kröna den med ytterligare en läsupplevelse och göra fyrklövern till en femklöver 🍀.

Mia Öström har i år kommit ut med en bok för mellanåldern som heter Den vita döden. Boken handlar om pojken Sven som är föräldralös och smyger ombord på ett skepp i Buenos Aires hamn för att ta sig till sina släktingar i Sverige. skeppet han smyger sig ombord på råkar vara Endurance och seglar åt ett helt annat håll. Boken är dramatisk och känslosam. Man bollas mellan hopp och förtvivlan. Och när man har läst de andra böckerna och vet vad som hände med Mrs Chippy, hundarna och hur hela besättningen kom att slutligen överleva så sitter man med andan i halsen och undrar hur det ska gå för Skeppspojken Sven. 

En treklöver som läsupplevelse

Det började med att jag läste den lilla boken om skeppskatten Mrs Chippy och hans sista expedition. Den berättelsen om Ernest Shackleton och besättningen på Endurance och deras expedition till Antarktis 1914-1916 etsade sig fast i mitt huvud. Om den boken har jag skrivit i ett tidigare inlägg. En dag under bokuppsättningen på jobbet hittade jag plötsligt boken "Shackleton" som av en händelse dessutom var skriven av samma författare som boken om Mrs Chippy, Caroline Alexander. Jag blev genast nyfiken och började bläddra. Här fanns allt som katten skrivit om i sin dagbok och mycket mer därtill. Shackletons och övriga besättningens berättelser fängslade mig fullständigt.
Det är helt otroligt att de över huvudtaget överlevde, hela besättningen!
Endurance fryser fast och krossas av packisen. Fripassageraren och skeppsgossen Blackbowen (på bilden) förfryser tårna och ligger sjuk i månader under en livbåt, andra lider av difteri, hjärtinfarkt, reumatism, ständigt blöta av smältvatten, kylan, trötthet, dålig mathållning... men ändå klarar sig alla levande därifrån.       
Den stora boken "South with Endurance" med alla fantastiska bilder tagna av fotografen Frank Hurley under expeditionen, fyller på läsupplevelsen med ännu mer bilder från hela expeditionen.

Min treklöver har nu också blivit en fyrklöver sedan jag hittade en länk till en film med författaren Caroline Alexander där hon berättar om böckerna om Shackleton och Mrs Chippys sista expedition. Intressant att höra henne berätta om hur hon fått tillgång till besättningens alla dagböcker, fotografier, brev och annat material och om Mrs Chippys husse, Harry McNish, och hur han på ålderns höst blev en bitter man. Inte så mycket över att han aldrig fick någon medalj för sin bedrift utan mer över att Shackleton tog livet av hans katt.
http://ntv.org/videos/authors/caroline-alexander-author-of-the-endurance-shackletons-legendary-antarctic-expedition/

Mrs Chippys sista expedition

Vilken liten pärla! Mrs Chippys sista expedition av Caroline Alexander.
Den här lilla boken på 176 sidor plockade jag från bordet med utgallrade böcker för något år sedan. Den har antagligen blivit bortglömd och försvunnit in i hyllan och inte blivit lånad och läst på de senaste åren och därför nu bortgallrad. Sen har den stått på min "att-läsa-hylla" och bara väntat.
Nu är den läst och kommer inte att bli glömd av mig i första taget. Absolut en läsvärd bok.

Sir Ernest Shackelton gjorde sin tredje misslyckade expedition till Antarktis 1914 -1916. Expeditionsskeppet Endurance körde fast i packisen. Besättningen tvingades att lämna skeppet och fartyget krossades och sjönk. Den 30 augusti 1916 lyckades Shackelton efter månader av umbäranden ändå rädda alla sina mannar. Mrs Chippy däremot gick ett annat öde tillmötes.
Skeppskatten Mrs Chippy är, trots sitt namn, en hankatt som tillsammans med sin husse, timmermannen Henry McNeish, mönstrar på skeppet Endurance på den ödesdigra resan till Antarktis. Boken är skriven i dagboksform och beskriver resan ur kattens perspektiv. Medan den övriga besättningen kämpar med isen fylls Mrs Chippys dagar med muskontroller, sälspaning, pingvinspaning, avkoppling och sömn. Han jobbar även som sällskapskatt och underhållare.  

Efter avslutad läsning blev jag tvungen att söka mer information om Mrs Chippy som fått ett eget monument på husses grav och även finns på frimärke.